 | 1998 Kammarspel i två akter (efter motiv ur J.W. Goethes drama Faust) Översättning från lettiska av Zeltite Ziverte
Personer:
Margareta – ca 40 år
Advokaten – ca 25 år
Fängelsetjänstemannen – obestämd ålder * * * Citaten från J.W. Goethes FAUST, som är skrivna i kursiverad stil, är hämtade huvudsakligen från Britt G. Hallqvists översättning, 1999 års utgåva.
FÖRSTA AKTEN
S c e n 1 När ridån går upp ser man ytterligare en ridå, bakom vilken silhuetten av en kvinna anas; samtidigt hörs ljudet av en spinnrock som surrar samt fragment ur den kända sången ”Gretchen vid spinnrocken” av F. Schubert (på tyska).
När den andra ridån går upp visar det sig att det som surrar inte alls är en spinnrock utan hjulen på en motionscykel som trampas av Margareta.
Hon befinner sig i en fängelsecell med ett högt smalt fönster och en ordentligt reglad dörr.
Förutom motionscykeln finns där en kaffekokare samt en hylla med rätt många böcker.
Man hör rasslet av nycklar och dörren öppnas. Advokaten kommer in. MARGARETA
Tack ska ni ha. Ställ den där som vanligt. Var det något mer?
ADVOKATEN
Jag är förvånad att se denna cell.
MARGARETA (stiger av motionscykeln)
Åh, förlåt mig. Jag trodde det var vakten som kom med middagen.
ADVOKATEN Det här ser inte ut som någon typisk fängelsecell...
MARGARETA Detta har vi utländsk hjälp att tacka för.
Någon sorts fond.
Den humanitära hjälpen.
När jag kom hit var det bara halm på golvet...
ADVOKATEN
Jag tycker här är ganska hemtrevligt..
MARGARETA
När hela livet i fängelset förgår,
blir detta naturligt nog ett hem till slut.
ADVOKATEN
Ursäkta, jag har visst inte hälsat.
MARGARETA
Goddag. Vad önskar ni?
Jag är inte van att få besök.
ADVOKATEN
Får jag lov att presentera mig.
Jag är er advokat. Min uppgift är att försvara er i rätten.
MARGARETA
Rätten? Vilken rätt? Det var ju längesen jag dömdes.
ADVOKATEN
Ja, omständigheterna är ganska förbryllande.
Fallet som anförtrotts mig är
verkligen mycket gammalt. Men ser ni,
under de stora förändringarna som vårt land har genomgått,
och de många åren utan ordning... hade denna er sak,
ja, jag ska säga som det är -
bokstavligen ramlat bakom skåpet.
Men nu när ordning åter börjat råda i vårt land...
Nåja, börjar åtminstone...fast mycket ännu återstår...
MARGARETA
Vad vill ni mig?
ADVOKATEN
Helt kort - det visar sig att er sak
aldrig behandlats i domstol.
Fallet är helt klart unikt.
Men nu har det dock tagits upp -
detta mycket tunga fall, i ordets rätta bemärkelse,
eller omvänt, ty mappen väger mycket lätt.
Men hursomhelst - nu ska fallet behandlas
och rätten ska nu fälla domen
och utmäta ert straff.
MARGARETA
Ni försöker bara skrämma mig.
ADVOKATEN
Om det ändå vore så väl!
MARGARETA
Och min frid förstöra.
ADVOKATEN
Frid?
MARGARETA
Ja, frid - som genom åren bitterligen nåtts.
Är jag inte här för att brottet sona?
Har inte straffet livstids fängelse tillmätts mig?
Varför har jag annars suttit här
i tjugofem långa år?
Ni kan knappast vara äldre själv.
Ett helt liv är det!
Jag är i fängelse.
Jag är dömd.
ADVOKATEN
Ni misstar er.
Helt subjektivt kan det kanske tyckas så.
Men rättsväsendet har sin egen logik.
Juridiskt sett är ni bara anhållen..
MARGARETA
Anhållen? I tjugofem år?
ADVOKATEN
Jag beklagar djupt att så har skett.
Fast felet som begåtts är inte mitt.
Jag måste åter påminna
om de stora förändringarna som landet genomgått...
MARGARETA
Jag läser tidningar! Lyssnar på radio!
ADVOKATEN
Ert fall kom bort.
Men nu måste det slutföras.
Nu äntligen är åtalet väckt
och därför är jag här, av staten utsedd
till er försvarare..
MARGARETA
Nej, det är en mardröm! Jag yrar, jag är galen!
ADVOKATEN
Psykiatern har inte bedömt det så. Men det är sant
att ni hade vissa problem med den psykiska hälsan
alldeles i början.
De klassades då som symptom på chocktillstånd
efter allt som hade hänt.
Som tillfälliga nervbesvär.
Ert dagstillstånd bedöms vara normalt.
MARGARETA
Jag kan inte tro på detta.
Det brukar inte vara så.
Och preskriberingstiden?
ADVOKATEN
Tyvärr, det gäller inte er.
Era brott, min fru,
är alltför svåra.
MARGARETA
Jag önskar ni försvann som en vålnad!
ADVOKATEN
Finns ingen möjlighet.
Jag har ett uppdrag att utföra.
För detta betalas jag av staten,
fast inte är det mycket, men i alla fall en lön.
Jag har noga studerat ert fall
och funnit många oklarheter.
Jag hoppas för er egen skull
att ni vill hjälpa mig att klarlägga dessa.
Ni blir tvungen att komma ihåg vissa detaljer.
MARGARETA
Jag visste väl att här fanns en hund begraven!
Detaljer! Ni önskar detaljer?
Är ni skribent?
Journalist kanhända?
De brukar vara sugna på detaljer
som hundar på ben.
Här blir det inga läckerheter, min herre!
Jag har glömt alltsammans.
ADVOKATEN
Det är er rättighet
att avsäga er advokathjälp.
Men jag hoppas ni inser
att åklagaren yrkar
det högsta straffet för er del,
det vill säga döden.
Och dödsstraff är inte avskaffat i vårt land.
MARGARETA
Gå härifrån.
ADVOKATEN
Tänk er noga för.
Jag ser att livsgnistan trots allt,
inte har lämnat er.
Vad är det för en bok ni läser?
MARGARETA
En ordbok.
ADVOKATEN
Studerar ni främmande språk?
MARGARETA
Nej, jag försöker bara hålla liv i
mitt eget modersmål
Vet ni vad delverde betyder?
Eller däka?
ADVOKATEN -
MARGARETA
Daning? Och danneman?
Eller ortolan?
ADVOKATEN -
MARGARETA
Och bastard?
ADVOKATEN
Det vet jag - ett utomäktenskapligt barn.
Men låt oss sluta leka.
Jag är inte här för att fördriva tiden.
Dessutom har ni
ytterst lite tid kvar.
Fortfarande inser ni visst inte
situationens allvar.
Domstolsprocessen har påbörjats.
Staten vidhåller kravet på lagens strängaste straff -
döden.
MARGARETA
Så egendomligt...Någonstans önskar någon min död.
Någon tänker alltså på mig.
Tänker på mig. Så märkvärdigt.
Var stod din lie gömd, du död,
under alla dessa år?
ADVOKATEN
Utan arbete har den aldrig varit.
MARGARETA
Döden? Nu? Nej, men den gången
längtade jag efter döden. Men nu?
När jag har blivit en helt annan människa -
Nej, nej. Nej, nej. Och åter nej!
(Här verkar dock Margareta acceptera situationen och båda är beredda på ett längre
samtal)
ADVOKATEN
Det är framför allt tre episoder som vi måste koncentrera oss på.
Den första - ni förgiftade er mor.
Den andra - ni dränkte ert barn.
Den tredje anses ni bara vara medskyldig till -
er brors död.
Glöm inte - jag är er advokat.
Ni måste tala öppenhjärtligt
och lita på mig.
Alltså -
den första åtalspunkten..
Ni förgiftade er mor?
Hatade ni henne? Och i så fall varför?
MARGARETA
Hatade min mor? Jag?
Vad är det ni pratar om?
Jag älskade henne..
Jag ber er, låt mig vara!
Jag har ju glömt alltsammans.
Njöt ni i barndomen
av att se djuren plågas?
Och egentligen - jag är ju redan frikänd!
Jag är räddad! Jag är frälst!
ADVOKATEN
Vem har sagt er detta?
MARGARETA
Rösten.
ADVOKATEN
En röst? Vad då för en röst?
MARGARETA
Från himmelen. Rösten sade - du är räddad.
Så ljöd den från himmelen
och hela min varelse kände - jag är fri!
ADVOKATEN
Margareta! Jag tillåter mig kalla er så.
Ni är en bildad kvinna!
Jag ser så många böcker -
och om ni läst dem alla....
MARGARETA
Tror ni de står där som dekoration?
ADVOKATEN Ni måste ändå inse
att den där rösten inte kan tjäna som argument!
En röst!
Det måste ha varit under det kortvariga chocktillståndet
som läkaren nämnde!
Denna detalj stryker jag
från protokollet. I rättssalen skulle den bara väcka löje.
MARGARETA
Det var Guds röst.
Är ni ateist?
ADVOKATEN
Inte alls. Men att i dagens domstol
kalla Gud till vittne är rätt svårt.
Kanske om rösten var bandad
och vi spelade upp den i rätten.
MARGARETA
Ni gör er lustig över mig.
ADVOKATEN
Förlåt mig, bara lite. Men även om ni hade
haft rösten på band, vem skulle kunna intyga
att rösten kom från Gud.
Att skilja Djävulen från Gud
kan vara ganska svårt ibland.
MARGARETA
Om ni hade hört den skulle ni.....
ADVOKATEN
Men det har jag inte. Punkt!
Men åter till frågan -
hatade ni er mor? Och i så fall varför?
MARGARETA
Jag älskade henne.
ADVOKATEN
Men omedvetet, kanske. För vad?
Jag ser att ni har studerat Freud...
Jag ska försöka påminna er om några saker
som kan ha varit orsak till hatet.
(Han läser)
Vårt hushåll hör ju till de små,
men skötsel kräver det ändå.
Nån piga kan vi inte ha,
så jag får sticka, sy och damma,
och springa ärenden och laga mat.
Hon är så samvetsgrann i allt, min mamma,
så ackurat!
Er mor höll er tydligen som piga.
Var hon härsklysten? Kall och hård?
MARGARETA
Nej, inte alls. Kärleksfullt sitt hem hon skötte.
Bordduken var alltid ren och
blommorna i vasen friska,
och jordgolvet med vit sand bestrött.
Själv flitig som en liten myra,
böjd under den tunga bördan,
lärde hon mig alltid - jag var ju barn -
att det är kvinnans händer
som bär Guds välsignelse till hemmet.
ADVOKATEN
Ja, stereotypen framstår klart.
Ni är ju också kvinna...
Men begreppet välsignelse har tyvärr,
ingenting med er att skaffa.
MARGARETA
Åh, kära mor, jag växte dig till glädje
och till hjälp! Jag var alltid
din ögonsten och stolthet, din ögonsten och stolthet...
ADVOKATEN
Ni säger - ögonsten och stolthet -
och ändå var det ni som gav henne giftet.
MARGARETA
Mor var så klen och svag.
När systern föddes låg far i graven redan,
Mor trodde vi, vi skulle mista sedan,
så dålig som hon var och svag.
Hon kom sig mycket långsamt, dag för dag;
ja, hon var så eländig, mamma,
att hon omöjligt kunde amma.
Så närde syster syster sin
med mjölk och vatten. Hon blev min.
Men ibland var lillan rätt besvärlig.
Ser ni, hon var min rumskamrat,
så fort hon rörde sig, var jag vaken.
Än ville hon ha mat,
än ligga i min säng, den lilla kraken.
Och teg hon inte fick jag upp och gå
med henne i min famn, att dansa runt på tå.
Sen steg jag tidigt upp och tvättade ändå
och gick på torget, skötte mitt i köket .
ADVOKATEN
Så, så. Var ni inte frestad någon gång
att bli befriad från skrikhalsen?
Barnet dog väl, eller hur?
MARGARETA
Hur kan ni tro nå`t sån`t...
ADVOKATEN
Men hon dog, den lilla. Er börda!
MARGARETA
Ja, min lillasyster dog.
Visst hade jag bekymmer för den lilla,
men ändå önskar jag tillbaks mitt knog.
Hon var mig kär.
ADVOKATEN
Nästan som ert eget barn, eller hur?
MARGARETA
Ja, nästan.
ADVOKATEN
Nästan som ert barn, som ni dränkte?
MARGARETA -
ADVOKATEN
Nåväl. Det kommer senare.
Vi kommer ingenstans med modern.
Hon krävde mycket av er, alltför mycket -
först hushållet, sen lillasystern samt sin egen sjukdomsbörda...
Ni var ju bara fjorton år.
Det var för tungt, så det var därför -
MARGARETA
Nej, nej! Vad pratar ni för nonsens!
Vem ger er rätt att säga sånt?
ADVOKATEN
Staten. Staten har utsett mig att...
MARGARETA
Plåga mig?
ADVOKATEN
... försvara er, om det blir möjligt. Men för att kunna det,
så måste jag förstå ert handlingssätt.
Bara förstå och inget mer. MARGARETA
Och då ska ni kunna vara förstående mot mig.
Är ni diplomat?
ADVOKATEN
Ni tycker om att tilldela roller.
Här har jag bara en enda - att vara advokat..
Margareta, kan ni minnas den lilla asken,
som plötsligt dök upp från ingenstans
och fanns i huset?
MARGARETA (tänker och minns den dagen)
Ja. Ja.
O Gud, så vackert! Smycken! Åh!
De skulle passa bra minsann
åt någon rik och högvälboren fru
som skall på fest och vara grann.
Jag tror jag provar kedjan nu!
Om ringarna var mina bara!
ADVOKATEN
Men mor tog ifrån er asken!
Helt bryskt och egenmäktigt!
Och gick med den till kyrkoherden!
Så orättfärdigt, sårande för er..?
MARGARETA
Nej. Nej. Hon blev så rädd bara.
Åh, kära mor! Hon var säker på
att smyckena var olycksbringande.
Dem, kära Gretchen, är det bäst
att till Guds Moder vi skänker,
till den allra heligaste Jungfrun.
Så måste vi göra, min kära Gretchen.
ADVOKATEN
Hm...Förlåt mig frågan, Gretchen...
Den är personlig...men mycket viktig.
Var ni då ännu jungfru när detta hände?
MARGARETA
Aldrig mer vill jag bli kallad så..
Jag är Margareta. Och Gretchen finns ej mer.
ADVOKATEN
Jag förstår. Margareta,
var ni ännu jungfru då det hände?
MARGARETA
Jag var fjorton år.
Nyligen hade de månatliga börjat.
Jag blygdes och till mor hade jag inget sagt,
bara till Marta - vår grannfru.
Hon skrattade - ja, Gretchen,
så är det nu en gång - se, männen blöder efter striden,
men vi kvinnor - hela livet!
Är du stridsberedd nu? - sa hon skrattande.
Om jag var jungfru? Inte bara det -
jag var ju ännu ett barn.
ADVOKATEN
Och då, greps ni, på barns vis av en plötslig vrede
över att ha blivit berövad en leksak,
och det var då som ni...
MARGARETA
Nej, nej, så var det inte. Hur kan ni tro nå’t sån’t.
ADVOKATEN
Jag bara söker motiven till mordet.
Den svåra barndomen, förtrycket,
det tunga ansvaret vid unga år,
och smycken som tagits ifrån er -
sammantaget kan det ju provocera till ett brott
och även väcka medömkan i rätten.
MARGARETA
Med-öm-kan? Säger ni verkligen - medömkan?
Så motbjudande!
ADVOKATEN
Nej, det som är motbjudande är era brott.
Se, de är verkligen vidriga!
Dessa hemska mord! Jag är trött på
damens rollspel. Tala nu om för mig äntligen -
varför mördade ni er mor?
Säg det bara!
Jag måste sköta mitt jobb.
Denna rättegång kan vara avgörande för min karriär!
Det är bara därför jag är så ivrig.
MARGARETA
Har ni älskat någon gång? Er mor åtminstone? ADVOKATEN
Jag behöver inte svara er.
Ja, jag har en fästmö.
Men här är det jag som ställer frågorna.
Men för Guds skull, låt min mor vara ifred.
Men vad var det för en djävulsk ingivelse som fick er
så enkelt en kväll att ge er mor - den människa som stod er allra närmast - att ge henne gift? MARGARETA
Var det jag som gjorde detta?
Ja, det var verkligen jag.
Tre droppar från en liten flaska
hällde jag med darrande händer i teet
som mor vareviga kväll drack före läggdags -
en kopp kamomillte.
För att hon skulle sova djupare,
och inte plötsligt vakna när....
ADVOKATEN
Stopp! Ursäkta.
För djupare sömn, för att inte plötsligt vakna?
Påstår ni -
åh, om det vore sant! -
att mordet skedde oavsiktligt?
MARGARETA
Tror ni inte det?
ADVOKATEN
Vad jag tror eller inte tror-
är av mindre vikt.
Men det kan vara ett trumfkort för försvaret.
Ty ni är anklagad för överlagt mord.
Men denna berättelse kan ändra sakens karaktär... Varifrån fick ni giftet?
Knappast från apoteket runt hörnet!
Kanske hade ni trots allt ruvat länge på planen?
MARGARETA
Jag trodde det var sömndroppar....
ADVOKATEN
Brukade er mor använda sådana?
Som antidepressiva medel kanske?
MARGARETA
Nej, mor visste ingenting om sådant,
och inte heller jag.
ADVOKATEN
Varifrån fick ni dropparna?
Vem gav er dessa? MARGARETA
Vill ni verkligen riva upp såret?
Är ni inte rädd för vad ni kan få se?
ADVOKATEN
Bekymra er inte för mig.
Det är ni själv som behöver mod.
MARGARETA
Det var han. Det var Heinrich.
ADVOKATEN
Heinrich? Ni menar Faust?
Detta namn förekommer verkligen i akten.
Men han är död.
Och det är fördelaktigt för er.
Ett och annat kan vi vältra över på honom.
MARGARETA
Vad, är Heinrich död?
Hans kraft, hans iver, den brinnande anden -
har slocknat? Hans glöd, hans värme,
hans kärleksfulla väsen - finns inte mer?
Varför skulle jag tro er?
Vem är ni egentligen? Vad vill ni mig?
ADVOKATEN
Min tröst blir föga verksam,
men ändå. För honom är det bäst
att vara där på andra sidan,
ty här skulle han också ställas inför domstol.
MARGARETA
Men jag tog ju flaskan själv,
det var jag och inte han som hällde dropparna i teet.
ADVOKATEN
I tron att de var för bättre sömn, ja.
Hittills har Faust inte kunnat
länkas till era brott.
Men nu har vi dock hittat en tråd att nysta i.
Således var det Faust som uppmuntrade er!
Alltså var han anstiftaren! Det stryker vi under.
Vad hade han emot er mor?
MARGARETA
Han älskade mig.
ADVOKATEN -
MARGARETA
Ack, får aldrig jag, brukade han säga,
en stund invid ditt hjärta vila
och tränga bröst till bröst och själ i själ?
ADVOKATEN
Och kropp till kropp - sade han inte det?
MARGARETA (minns)
Ack, om jag låge ensam ändå!
Då läte jag dörren stå olåst i natt.
Men mor, hon är så lättsövd så.
ADVOKATEN
Nåja, på sätt och vis är detta värre än det tycktes i början.
Nu har vi motivet till mordet i vår hand. Men så primitivt!
För att modern inte ska höra de älskandes suckar
och sängens knarrande, måste hon dö. MARGARETA (minns)
En enda blick på dig, och jag -
jag känner, att din vilja är min lag.
ADVOKATEN
Inget mer än tanklös undergivenhet.
MARGARETA
Och inget mer?
ADVOKATEN
Denna första punkt i anklagelsen
tror jag mig nu enkelt kunna avfärda.
Vi kommer att klara det, Margareta.
Men ni ska inte ta ut glädjen i förskott -
ty det finns något som heter
summeringen av alla brott.
Men vad denna episod anbelangar,
har vi troligen inga problem alls. Men kunde jag få låna
denna ordbok till i morgon?
De främmande orden - hur var de nu?
Däld och delverde,
däka, daning, danneman -
de retar min nyfikenhet.
MARGARETA
Det fattas bara. Den tillhör inventarierna.
Jag får inte låna ut den. Och jag vill inte heller.
Och förresten - dra åt skogen!
Det var fel av mig att ens tala med er.
ADVOKATEN
Hur så? Vi har gjort ett gott arbete.
Vi fortsätter i morgon samma tid.
Ni har rätt - jag låter ordboken vara.
Jag måste få klarhet i
vem denne Faust var.
På återseende.
MARGARETA
Försvinn härifrån.
(Dörren stänges ljudligt när han gått.)
MARGARETA
Mor, när du inte vaknade,
förstod jag inte genast hur det var fatt.
Jag dröjde ännu kvar i ljuvt kärleksrus.
Han hade nyss gått, och dagen grydde.
Jag gömde lakanet med nattens spår
och var glad att du inte steg upp.
Fast andra morgnar hade du vid denna tid redan hunnit
göra upp eld i spisen och pysslade vant
och tyst i köket som en liten mus.
Ack, kära mor!
Jag såg din förstening,
men hade ännu inget namn för den.
Jag såg din vissnad och ordet dök upp -
det hemska ordet - döden. Och - mörderska. Men blodet sjöng i mig.
Jag blommade och växte.
Och döden, skulden - tycktes mig
en kort och obetydlig mardröm
mitt i en lång och ljuvlig kärleksdröm.
Mor, när du redan låg i kistan,
som Marta med vita prästkragar smyckat -
vad gjorde jag då? Förlåt, åh, förlåt mig!
Med svettiga händer jag plockade blomblad
och spådde - älskar? Älskar inte? Älskar?
Älskar inte? Älskar!
Och hela tiden blev det - älskar!
Jag grät av lycka.
När Marta kom in och såg mig,
såg mitt oavbrutna plockande -
sade hon bara - ack, Gretchen,
stackars arma barn! Av sorgen
är hon rent förvirrad.
Nej, mor - jag var av kärleken förvirrad!
Det var honom jag tänkte på, honom jag mindes.
Hans ord, hans smekningar
och njutning! Du låg där ensam, övergiven.
Jag hade avskilt mig från dig. Lämnat dig.
Jag hade gått ifrån dig och förrått dig.
Jag, Gretchen, din ögonsten,
din stolthet.
För en kärleksnatts skull.
Jag är en mörderska.
Och till och med när jag stod vid graven -
hörde jag ingenting av vad prästen sade.
Blott mitt eget blod jag hörde,
som hett vattenfall det kändes,
som ljuva pulsar i min kropp.
Om en ny kärleksnatt jag drömde.
Jag har förrått dig, mor.
Jag är fördömd. | |
